After Earth

Handling: General Cypher Raige återvänder från ett långt uppdrag och försöker ta igen den tid han förlorat med sin son, 13-åriga Kitai. När deras skyttel skadas då de hamnar i ett asteroidbälte, tvingas de nödlanda på jorden. Det har gått tusen år sedan människan tvingades att lämna jorden för Nova Prime. Planeten är nu en främmande och fientlig miljö. Cypher ligger svårt skadad i vraket efter skytteln och sätter sitt hopp till att hans son kan finna nödsändaren någonstans i den ogästvänliga terrängen. Kitai har alltid velat visa att han är en soldat som sin far. Nu får han möjligheten. 
 
Skådespelare: With Jaden Smith, David Denman, Will Smith, Sophie Okonedo
 
 
 
                  
 
Kliché efter kliché efter vadå? Kliché!
Var det någon mer än jag som blev riktigt glad när man började höra rykten om ett samarbete mellan The Smiths. Men så kommer filmen ut och man sitter där med sina vänner och en popcorn som man försökt motstå under de tio reklam minuterna och bara tänker, Varför?
 
En arbetsnarkomerande (?) legend får en son som om och om igen misslycks med att följa i sin fars fotspår. Men det ska såklart finnas en mamma som försöker att få ihop far och son genom att be fadern ta med sin son på en resa, Den väldigt obekväma resan mellan en kall far och en upprymd son slutar snart i att planet kraschar på den farligaste platsen under tiden - jorden. Nu kommer såklart "uppdraget" där Kitai (Jaden Smith) måste rädda både hans pappa och sig själv, som filosofiskt säger: "Misförstå mig inte, faran är verklig, rädsla är ett val." Och under det här s.k. uppdraget lär sig Kitai att inte vara rädd så han blir osynlig för The Ursa, ett slags monster. 
 
Första problemet var förvånandsvärt inte hela kliché historien utan Jaden Smith. Hans agerande var det inget problem med men hans dialekt. Vad var det? Brittisk, australisk? Eller the new world dialekt kanske? Ingen aning men den var extremt ful och passade verkligen inte honom. 
 
Men storyn var ju ganska cool med hela fader och sonen, det brukar oftast gå hem, men när man ser mer son än far och mindre samarbete så får det hela storyn urbalans. 
Och så kunde ju regissören, som i det här fallet är M. Night Shyamalan som kanske är mest känd för Sjätte sinnet, ha tagit lite lugnt med alla monster som hoppar fram ur varje hörn och kanske lagt mer ansträngning på det viktiga delarna som bygger upp en bra film. 
 
Jag gillar The Smiths tillsammans ända sedan jag såg The Purssuit of Happiness så jag blev väldigt taggad för den här filmen och med några små ändringar kunde filmen blivit mycket bättre.
 
BETYG: 2,5/5
 
Som vanligt nås jag på mail, moviecrazy_kontakt@hotmail.com, eller om man bara lämnar en kommentar,
 
Godkväll till er alla,
 
Ella Johansson
 
 
 
 
 

Kommentera här: