Baggage Claim

 
 
 
 
Handling: Montana lovar sig själv att inte vara den äldsta och den enda kvinnan i hela hennes familj aldrig att gifta sig så Montana ger sig ut på en trettio dagar, trettio tusen mils expedition för att charma en potentiell friare till att bli hennes fästman.
 
Skådespelare: Paula Patton, Derek Luke,Taye Diggs, Adam Brody, Jill Scott, Trey Songz.
 
 
 
 
 
 
     
                                                 
 
 
 

 
 
 
 
En tragisk Katherine Heigl - aktig disaster som får feministerna att koka.
 
 

Denna film är en typisk kliché (som är mitt favorit ord) vilket gör att filmen faller platt som en pannkaka. Låt mig demonstrera vad en "typisk" misslyckad romantisk komedi film innehåller:
 
  • Är tjejen hopplös och behöver en man? Check!
  • Är hon tjejen som är superhet men ingen fattar varför hon fortfarande är singel? Check!
  • Har hon en man som hon inte ens tänkt på som potentiell bf runt sig, som är en riktigt nice kille men som blivit "friendzoned"? Check!
  • Träffar hon massor av extremt snygga killar men som alla gör något litet (eller stort) turn off? Check!
  • Träffar hon någon i sista minuten som man tycker är helt perfekt, men som hon avvisar för killen som hon hade friendzonat och som hon precis insett är hennes "the one"? Check!
  • Har hon en (eller flera) vänner som är väldigt sexuella och alltid har någon torr (okej jag erkänner ibland roliga) kommentarer, men som man vet att hon kommer ha ett deeptalk med i slutet av dagen? Check and check!
 
Det som  är så synd med dessa typer av filmer är att man kan förutspå allt från sekunden man ser William (Derek Luke) att det är han som är hennes the one, sorry för spoilers. Och ingen gillar en film som man kan förutspå, med undantag för Titanic och Rome and Juliet ofc. 
Problemet med skiten (ursäkta) är att detta är något man sett om och om igen. Det är inget originellt, vilket gör att komedi, romansens avdelning har börjat få sämre och sämre recensioner. Vilket är förståeligt. Och Baggage Claim följer mönstret på pricken. 
 
Tjejerna i dessa filmer blir gång på gång porträtterade som svaga och försvarslösa. En kille avvisar henne, och hon sitter i sin lägenhet med sin Ben 'n Jerry's och Sleepless In Seattle DVD och gråter floder i sina söta pj's. Det är ju tragiskt, jag säger inte att det inte finns tjejer som inte har det så... Men snälla någon! 
 
Det enda som jag faktiskt tyckte att regissören gjorde rätt var nog att skådespelarna var extremt skickliga och begåvade. Tyvärr, så förtjänar inte denna film dessa skådespelare. Honestly.
 
 
Så efter all denna sorg så blir det.................
 
 
BETYG:
 
 

                    
 
 
 
 
 
Håller ni med eller inte? Kommentera eller maila mig på: moviecrazy_kontakt@hotmail.com.
 
 
 
Ha en craze vecka,
 
Ella Johansson
 
 
P.S. Ledsen för den korta recensionen but I´m too hurt alltså -.-

Django Unchained

Handling: Filmen utspelar sig 1858, två år före det amerikanska inbördeskriget. Django (Foxx) är en slav som efter ett brutalt förflutet hos sina tidigare slavägare möter den tyska prisjägaren Dr. King Schultz (Waltz). Han behöver Djangos hjälp med att identifiera ett par efterlysta bröder som få har sett ansiktet på. I utbyte mot Djangos hjälp så erbjuder Schultz honom frihet och hjälp med att hämna hans fru Broomhilda (Washington) som nu ägs av plantageägaren Calvin Candie (DiCaprio).
 
Skådespelare: Jamie Foxx, Christoph Waltz, Leonardo DiCaprio, Kerry Washington.
 
 
       
 
 
 
 
Helt sjuk rasism, galen humor och extremt mycket blod. Det är väl så man kan sammanfatta denna film.
 
Django (Jamie Foxx) är en man som levt so slav hela sitt liv, han blir friad av den tyske tandläkaren, men också prisjägare, Dr Schultz(Christoph Waltz) för att kunna identifiera sina tre föredetta ägare. Men efter att ha hjälpt honom en första gång så kommer de överens om att Django ska hjälpa till och i gengäld ska Doktorn hjälpa honom hitta sin fru - Broomhilda.
 
Så fort man ser den första scenen, där Dr. Schultz befriar Django, vet man att detta kommer vara en extremt blodig film. Och nu snackar jag inte hugga-av-huvudet-oj-vad-mycket-blod-det-kom- film utan jag snackar jag-sköt-honom-och-nu-plaskar-han-i-ett-hav-av-blod film. För tro mig om det var någonting Quentin Tarantino inte sparade på så var det blod. Inästan varje scen så blir någon skjuten och då forsar det blod överallt. Det var ingen förvåning när jag fick reda på at det var samma regissör som regisserade "Inglorious Basterds" som följer samma mönster.
 
Om det är någon av er som så Jamie Foxx i någon av hans andra filmer där han hade en stor roll (Collateral, Law Abiding Citizen) så kan jag säga er att han inte är det minsta likadan i denna film. Foxx har verkligen axlat in sig i den kallblodige slaven med ett förflutet som ärrat hans närvaro. Nästan som man ryser i hans: "Django. *dricker en klunk*. The D is silent."- scen. Tror inte jag någonsin har sett han spela en sådan tuffing. Och det är inte bara jag utan alla - vita som svarta- han möter på vägen får nog en mimi-hjärtattack när en slav (trodde de) börjar piska vita slav ägare!   
Å Christoph Waltz hans likgiltighet till vem som levde och vem som dog, som liknade mycket hans roll som Hans Landa "the jew hunter" i Inglorious Basterds, var nog en av de delarna som fick mig att skratta mest under filmens gång.
 
Målet med filmen var solklar: Döda så många slavägare som möjligt, och få publiken att skratta häcken av sig åt det!
 
 
Om det var något som kunde blivit bättre så var det nog blodscenerna. Även om de var riktigt coola och hysteriska så blev det ibland lite för mycket och lutade lite åt löjligt på vissa delar (host "sista scenen").
 
 
Men hur som helst så rekommenderar jag definitivt att filmen blir sedd:)
 
 
 
BETYG:
 
                    
 
 
 
Sprid, sprid, sprid!!!
 
Kommentera eller mejla Era åsikter om filmen:) Mail: moviecrazy_kontakt@hotmail.com
 
 
 
See you later alligator,
 
 
Ella Johansson

R.I.P.D

Handling: Två odöda poliser på uppdrag för den antispökande poliskåren Rest In Peace Department får i uppdrag att skydda vår värld mot en ständigt ökande mängd av varelser som vägrar att lydigt följa med till den andra sidan. Samtidigt som den nyrekrytten Nick Walker försöker hitta sin mördare.
 
Skådespelare: Ryan Reynolds, Jeff Bridges, Mary-Louise Parker, Kevin Bacon
 
(Klicka på bilden för att se trailer)
 
+ Det var lite svårt att hitta något bra i den här filmen, tyvärr eftersom att jag verkligen gillar Ryan Reynolds :(.
 
- Den här filmen klassades som ett av årets största flopp och jag anklagar dem inte. Ta Men in Black, blanda i lite av Ghost, ta bort alla amazing scener och lägg istället in några torra skämt och special effekter, resultatet blir R.I.P.D. Tragisk kan man nog förklara den som. Jeff Bridges som var så älskad med sin perfekta roll i t.ex. The Big Lebowski trodde man aldrig skulle kunna sjunka till en såndan nivå. Några torra skämt repliker och ett par tröttsamma action scener gör bara att hans roll som Roy, the chief detective om jag minns rätt, blir löjlig.
Ryan, Ryan, Ryan... Va ska man göra liksom? Han kan varken spela i dramatiska scener eller komedi scener, efter filmen Buried och The Green Lantern kanske man fick lite hopp om att hans karriär skulle stiga, men sedan då? Nej det gick bara down hill.
Besvikelsen är obeskrivlig, för denna lame movie.
 
BETYG: 1/5
 
Kommentera eller maila om ni vill att jag ska göra en recension på någon film av ert val. Mail: moviecrazy_kontakt@hotmail.com
 
Ha en bra dag,
 
Ella Johansson