Frozen

 
 
Handling:  I det animerade äventyret Frost lägger en profetsia ett helt land i evig vinter. Anna måste slå sig samman med Kristoff, en våghalsig bergsman, och tillsammans ger de sig ut på en lång resa för att hitta Annas syster, Snödrottningen och få ett slut på den iskalla förtrollningen. De möter extrem kyla, mystiska odjur och magi längs sin resa och kämpar mot elementen för att rädda kungadömet undan förstörelse.
 
Röster: Kristen bell, Idina Menzel, Jonathan Groff och Josh Gad.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Syskonkärlek är temat på denna animerade filmen baserad på H.C. Andersens saga Snödrottningen. Vilket gör många extremt glada - och andra besvikna.
 
 
Filmen är en riktig "sister power" feel good film som för nästan första gången inte fokuserar på tjejen och ett kärleks objekt (killen då). Vissa tyckte att det bröt traditionen medan jag blev lite glad. Var ganska nära på att börja med att skriva "kliché". Vilket denna film lätt skulle kunna resulterat i. 
 
 
Men resten av filmen blir lite klichéig och man vet ungefär hur den ska sluta (även om det finns några få överraskningar på vägen), men det är väl det man förväntar sig av Disney filmer. Filmen handlar om prinsess (ofcourse) systrarna Elsa och Anna som måste leva separata liv bakom stängda slotts portar när föräldrarna inser att Elsas krafter inte kan tyglas. Men när föräldrarna dör måste portarna såklart öppnas. Och det är där man vet att allt kommer gå fel. Under festen som är till för att kröna Elsa, som är den äldsta, råkar hon i en olycka där hon avslöjar sina krafter som resulterar i att landet ligger under is och snö. Här kommer filmens äventyrs del - Anna måste nu, med hjälp av sina nya komiska vänner Kristoff, renen Sven och snögubben Olaf, hitta sin syster och övertyga henne om att ta tillbaka sommaren. 
 
Det som gjorde mig lite besviken var att filmen inte hade så många s.k. obsticles. Det var mer klimaxet som hade alla dilemman. + Att det var lite mix - I don´t like changes (infoga värsta skrattet). Men klimaxet var också bästa delen då själva äventyret (alltså när de skulle åka till Elsa) var lite för tråkigt och svagt och aningen pointless. Sen var det ju temat. Har blivit aningen trött på prinsessorna och prinsarna och skulle gärna vilja se lite changes i det området.
 
Men men den var faktiskt en väldigt värmande film och de flesta pop muski uppträdanden var inte så hemska. Delvis för att en av dem var en Demi Lovato låt och jaa I have a confession to make - Jag älskar Demi aningen för mycket för att det ska vara hälsosamt (infoga ett ännu hemsakre skratt).
 
Animeringen var ju såklart fel fri och jag skulle nog hellre sett denna film on the big screen, som man säger, än hemma ensam i soffan. 
 
 
Kort sagt - filmen var fantastisk med tanke på målgruppen den ville nå, men själva prinsess temat har blivit aningen för uttjatat för min smak.
 
 
 
 
BETYG:
 
 
 
                    
 
 
 
 
Kommentera gärna era åsikter eller vad NI tyckte om filmen eller maila gärna: moviecrazy_kontakt@hotmail.com
 
 
 
Ses allihopa:),
 
 
Ella Johansson

Hunger Games 2 : Catching Fire

 
 
 
Handling: Katniss trodde att en vinst i Hungerspelen var lika med framgång, lycka och berömmelse, men istället skulle det bara leda till fruktan. Huvudstaden är inte nöjd med henne. Hennes prestationer på arenan har gjutit mod i rebellstyrkorna - och i takt med att upproret växer sig starkare, ökar också riskerna för Katniss och de hon älskar - inklusive Gale och Peeta som slåss om hennes gunst. Varje val hon gör får ödesdigra konsekvenser. Och det är då huvudstaden blottar sin slutgiltiga fälla.
 
 
 
        
 
 
 
 
 
Väldigt liknanden till den första filmen men med några få ändringar.
 
 
Det känns som att filmen börjar aningen för segt och jag som vill att första delen i filmen ska fånga mitt intresse blev aningen besviken. 
Första delen av filmen handlade mest om att förklara vad som hänt sedan de föör spelen och det är nog det som besviker tittarna. Men bakgrunden till revolterna som sker i distrikten, triangeldramat och Katniss (Lawrence) nuvarande liv måste ju bli förklarade på något sätt, även om det blir lite för snabbt och ytligt för min smak. 
 
Kläderna och kostymerna fortsätter att förbluffa oss men på något sätt inte lika mycket som i första. Grejerna är sjukt snygga, of course, men det känns som att de tonade ner det från ettan. Däremot går det inte att säga något dåligt om Katniss´ bröllopsklänning.... Sjukt het!!!
 
Jag som har läst boken kände att det var väldigt många saker som saknades, antagligen eftersom att det var svårt att få in en sådan tjock bok i 2 timmar och 26 minuter, men ändå, det kunde har blivit bättre. 
 
Några av mina största besvikelser var nog att själva "mockingjay" inte fick en sådan stor betydelse i tvåan som den fick i ettan och i bok två. Den symboliserade revolution och i tvåan fick man nästan bara se den en gång och det var bara en skymt när de åkte i tåget och några flaggor på en tv skärm. 
 
Men när de väl kommer in i arenan och det är dags att slåss så känner jag att den riktigt goda delen av filmen tar sin början. Idéen över hur arenan ska vara byggd är speciell och mycket mer kreativ än i ettan. Tanken bakom det, och tanken bakom klimaxet, och hur det hämger ihop med Katniss, det är det som gjorde filmen värd att se. Dock så märker man tydligt i slutet hur det inte är över och man fattar diret att det kommer en film efter denna (annars skulle man bli riktigt sur).
 
 
Så kortfattat, filmen var sevärd men ettan var nog aningen bättre genomtänkt och uppbyggd. Men är det inte så det brukar vara, eller?
 
 
BETYG:
 
                    
 
 
 
Kommentera och sprid vidare bloggen:) Jag nås på mail: moviecrazy_kontakt@hotmail.com
 
 
Ha en bra måndag,
 
 
Ella Johansson

12 Years a Slave

Handling: Solomon Northup är välutbildad och har talang för musik. Han bor med sin fru och sina barn i Saratoga i New York. En dag blir han kontaktad av två män som påstår sig jobba för en cirkus och Solomon tackar ja till att ackompanjera deras cirkusnummer på fiol under en kort period. Men efter att ha tagit ett glas med männen vaknar han omtöcknad och bunden och ställs inför den fasansfulla sanningen: han ska transporteras till södern som slav.
 
Skådespelare: Chiwetel Ejiofor, Michael K. Williams, Michael Fassbender, Brad Pitt.
 
 
  
 
 
 
Innan jag ens hade sett filmen hade jag läst på lite om de och den hade fått massor av fantasitiska recensioner av massor av olika tidningar och filmkriteker. Men jag är lite av en skeptiker men efter att ajg såg filmen... Herre Min Gud. 
 
Jag har sett många verklighetsbaserade filmer, få av dom har fått mig att gråta men med denna filmen kunde jag inte få bort tårarna från mina kinder. Det var omöjligt. Hur kan man inte när historien om slaveriet är väldigt sant? Och antagligen så är det vi såg ingenting jämfört med det som egentligen hände. 
 
Det hela börjar med att man får se Solomon Northup (Ejifor) med sin familj och hur de lever som alla andra, alltså hur det var innan han blev tillfångatagen. Vi följer även med när han möter de två männen som kommer förstöra 12  år av han och hans familjs liv. Efter att ha ätit middag med dem och sedan blivit drogad så vaknar han upp och är helt förvirrad. När han sedan får reda på att han är en slav så blir allt för mycket. Men han lär sig. Han lär sig hur en nigger ska äta, sova, tala, gå och leva. 
 
Filmen får en stark påverkan då den faktiskt inte följer den vanliga normen, att "slaven" är född och uppvuxen med orättvisor och att det enda slaven vet om är fängelset bakom sin färg (som "The Butler" och "Django Unchained"), utan att han faktiskt var fri i början men att han blir tvungen med tiden att lära sig att böja huvudet för den vita mannen, sin ägare. Det är nog det som ger en sådan stor inverkan på tittarna och som får en att gång på gång fälla tårar. Och eftersom att han inte är van vid att bete sig som en slav så talar han och beter sig på ett sätt som en slav inte ska så ger det honom även mycket problem. Men han gör det klart för alla att han inte bara vill överleva, han vill leva. Effekten i de orden är starka och man förstår konceptet av drama film.
 
Jag kan definitivt inte säga något dåligt om skådespelarna. Lupita Nyong´o spelar en av slavarna på ett av bomullsfälten som Solomon kommer till. Och tro mig hon vet hur man spelar. Hennes roll gick rakt in i mitt hjärta och när hon kommer en kväll till Solomon för att be honom ta hennes liv så kan man inte mer. Hennes smärta och sorg går rakt in i hjärtat och man vet att Steve McQueen har gjort ett extremt bra jobb. Hon är även nominerad för en Academy Award OCH en Golden Globe Award i kategorin Best Supporting Actress. Gissa vem som håller tummarna för henne.
Men huvudrollen kan man väl ändå inte missa hur Chiwetel Ejiofor med både "heart and soul" går in i sin roll som den otroligt lycklige till "the survivor". 

Så vart ligger denna film på min "crazeometer"??? 10000000000000000000000000000...... Men eftersom det inte går så blir det en EXTREMT (favoritord) stark...........
 
 
BETYG:
 
 
                    
 
 
 Tack för att ni läser och om det är några synpunkter så är det bara att slänga in en kommentar eller maila: moviecrazy_kontakt@hotmail.com
 
Sprid vidare bloggen!!!
 
 
Ha en bra dag,
 
Ella Johansson