Django Unchained

Handling: Filmen utspelar sig 1858, två år före det amerikanska inbördeskriget. Django (Foxx) är en slav som efter ett brutalt förflutet hos sina tidigare slavägare möter den tyska prisjägaren Dr. King Schultz (Waltz). Han behöver Djangos hjälp med att identifiera ett par efterlysta bröder som få har sett ansiktet på. I utbyte mot Djangos hjälp så erbjuder Schultz honom frihet och hjälp med att hämna hans fru Broomhilda (Washington) som nu ägs av plantageägaren Calvin Candie (DiCaprio).
 
Skådespelare: Jamie Foxx, Christoph Waltz, Leonardo DiCaprio, Kerry Washington.
 
 
       
 
 
 
 
Helt sjuk rasism, galen humor och extremt mycket blod. Det är väl så man kan sammanfatta denna film.
 
Django (Jamie Foxx) är en man som levt so slav hela sitt liv, han blir friad av den tyske tandläkaren, men också prisjägare, Dr Schultz(Christoph Waltz) för att kunna identifiera sina tre föredetta ägare. Men efter att ha hjälpt honom en första gång så kommer de överens om att Django ska hjälpa till och i gengäld ska Doktorn hjälpa honom hitta sin fru - Broomhilda.
 
Så fort man ser den första scenen, där Dr. Schultz befriar Django, vet man att detta kommer vara en extremt blodig film. Och nu snackar jag inte hugga-av-huvudet-oj-vad-mycket-blod-det-kom- film utan jag snackar jag-sköt-honom-och-nu-plaskar-han-i-ett-hav-av-blod film. För tro mig om det var någonting Quentin Tarantino inte sparade på så var det blod. Inästan varje scen så blir någon skjuten och då forsar det blod överallt. Det var ingen förvåning när jag fick reda på at det var samma regissör som regisserade "Inglorious Basterds" som följer samma mönster.
 
Om det är någon av er som så Jamie Foxx i någon av hans andra filmer där han hade en stor roll (Collateral, Law Abiding Citizen) så kan jag säga er att han inte är det minsta likadan i denna film. Foxx har verkligen axlat in sig i den kallblodige slaven med ett förflutet som ärrat hans närvaro. Nästan som man ryser i hans: "Django. *dricker en klunk*. The D is silent."- scen. Tror inte jag någonsin har sett han spela en sådan tuffing. Och det är inte bara jag utan alla - vita som svarta- han möter på vägen får nog en mimi-hjärtattack när en slav (trodde de) börjar piska vita slav ägare!   
Å Christoph Waltz hans likgiltighet till vem som levde och vem som dog, som liknade mycket hans roll som Hans Landa "the jew hunter" i Inglorious Basterds, var nog en av de delarna som fick mig att skratta mest under filmens gång.
 
Målet med filmen var solklar: Döda så många slavägare som möjligt, och få publiken att skratta häcken av sig åt det!
 
 
Om det var något som kunde blivit bättre så var det nog blodscenerna. Även om de var riktigt coola och hysteriska så blev det ibland lite för mycket och lutade lite åt löjligt på vissa delar (host "sista scenen").
 
 
Men hur som helst så rekommenderar jag definitivt att filmen blir sedd:)
 
 
 
BETYG:
 
                    
 
 
 
Sprid, sprid, sprid!!!
 
Kommentera eller mejla Era åsikter om filmen:) Mail: [email protected]
 
 
 
See you later alligator,
 
 
Ella Johansson